Den röda boleron

I lördags förmiddag klädde jag mig för kvällen som skulle komma, lite tidigt kanske men jag var bakfull och grumlig och då är det inte ovanligt att jag finner mig själv med näsan i garderoben. Det brukar lindra det värsta. Valet föll på en svart body, underklädes-varianten, med spetskant i ringningen och till det ett par enkla mörkgrå h&m-jeans. En svart/röd sammetsscrunchie med guldpärlor i låg knut i nacken. Redo! Jag la mig i soffan och blundade men lyckades inte somna.

Så jag bestämde mig för att gå till min lokala second hand här i Kärrtorp. Jag brukar göra det ibland. Nu har jag iof shoppingstopp i jan samt feb, men jag gick dit ändå. Hittade en snygg klänning, vinröd med klarröda rosor och nån slags cut out-detalj över dekolletaget. Köpte den inte. Nå. Jag gick där och tänkte på blogginlägg, jag tänkte på den röda boleron.

Det var det första röda plagget jag ägde, eller nej, andra. Jag hade en röd kappa sedan innan (magstarkt med röd kappa för en person som inte bär rött kan man tycka). Nu för tiden älskar jag röda plagg. Kanske är det ett tecken på att man blivit kvinna. Åter, den här boleron va. När jag valde kvällens outfit på förmiddagen testade jag boleron. Jag gör det ibland men jag använder den aldrig. Tror det beror på att den är omkring 5 cm kortare än jag föredrar.

Jag köpte den röda boleron på alla hjärtans dag för två år sedan, det var en lördag. Hade en vän på besök och vi var bakfulla på det lustfyllda gränslösa sättet. Jag minns att det var en vacker ny vårdag; vi tog selfies på balkongen med utsikt över fredhällklipporna och jag hade på mig den röda kappan, beiga stora solglasögon från 70-talet och mina inneklackar. Ett pannband också som kliade (så här i efterhand hade jag nog valt bort denna accessoar). Redan här kände jag mig lite manisk.

Vi tog tunnelbanan in till stan. Gick in på second handen intill götgatsbacken. Vissa säger att den butiken har Stockholms vackraste tak med alla tygblommorna, men helt ärligt är det bara fult. Bilderna folk lägger upp på Instagram är fula och verkligheten är än fulare. Att se på dem blommorna är som att betrakta livet; en solblekt besvikelse. Vidare, jag rände runt där och var så glad. Skrattade och skrek. Grävde i en av kistorna med kläder för 20 kr, och där låg den, boleron. Jag blev helt galen minns jag. Den var så röd och så skarp. Spets och volanger, vad mer kan en flicka önska? Inträdet till det sexiga kvinnolivet, det var det. Betalade i kassan med ett stort flin.

Vi gick gatan fram. Det var jag, N och E. Det var så rusigt. Happy Valentines! Jag babblade om parallelluniversum och såna där virtual reality glasögon. Så plötsligt slog det om. Hela världen vändes uppochner och jag blev så himla rädd. Tog tag i E för att hålla balansen. Kvävde ett skrik. Tänkte nu dör jag, och allt är bolerons fel.

Jag repade mig mot kvällen. Låg på sängen när N lagade mat. Marinerad aubergine och sötpotatis. Tog en dusch, sprutade på lite putain de palace på handlederna. Man måste matcha. Dagen med boleron med parfymen. Det är en kvinnosak, kärlekens tunga. Klädde på mig spetsplagget och sedan gick vi ut i natten.

Jag minns inget av den kvällen, jag hade antagligen inte speciellt kul. Röd bolero till trots. Nu ligger den ihopknölad i garderoben. Kanske är den ett sånt plagg som gör sig bäst i tanken, ett sånt plagg man först blir galen av. Galen av begär. Men sedan visar det sig vara 5 cm för kort. Det räckte inte ända fram. Ta på dig en babyrosa klänning i bäckebölja istället. Valentines is over!